Peka om en domän: DNS-pekning eller 301-redirect?

”Jag vill peka om min domän” kan betyda två helt olika saker. Antingen vill du att domänen ska leda till en annan server, vilket görs i DNS, eller så vill du att en gammal adress ska skicka besökaren vidare till en ny adress som syns i adressfältet, vilket kräver en HTTP-redirect. Den här guiden reder ut skillnaden så att du väljer rätt verktyg.

Två lager som lätt blandas ihop

DNS översätter ett domännamn till en adress där en server finns. En HTTP-redirect är något servern svarar med när den väl tar emot anropet. DNS svarar på frågan ”var ligger den här domänen”, omdirigeringen svarar på frågan ”den här adressen har flyttat, gå hit i stället”. Du behöver förstå vilken fråga du faktiskt vill besvara.

DNS-poster och vad de gör

Posttyp	Vad den pekar på	Använd när
A	En IPv4-adress	Du vill att domänen ska nå en server med en känd IPv4-adress.
AAAA	En IPv6-adress	Samma sak men för IPv6.
CNAME	Ett annat domännamn	Du vill att en underdomän ska följa en annan domän. Får inte ligga på rotdomänen.
ALIAS (eller ANAME)	Ett annat domännamn, men på rotdomänen	Du vill ha CNAME-liknande beteende på rotdomänen. Stöds av vissa DNS-leverantörer.

En CNAME får alltså inte ligga på rotdomänen (till exempel exempel.se) eftersom roten redan har andra obligatoriska poster. Det är därför ALIAS och ANAME finns, de ger ungefär samma effekt men fungerar på roten. Detaljerna i hur det fungerar dokumenteras hos de flesta DNS-leverantörer och i MDN:s ordlista om DNS.

Varför DNS inte räcker för att ändra adressen besökaren ser

Det här är den avgörande poängen. När du pekar en domän med en A- eller CNAME-post ändrar du var domänen tar vägen, men adressen i besökarens adressfält står kvar. Pekar du gamladoman.se med en A-post till samma server som nydoman.se kommer besökaren fortfarande att se gamladoman.se i fältet, och sökmotorn ser två adresser med samma innehåll.

Vill du att den gamla adressen verkligen ska bytas ut mot den nya, så att både besökaren och sökmotorn flyttas över och adressfältet uppdateras, behöver du en HTTP-redirect, oftast en 301. DNS för dig till en server, redirecten byter ut själva adressen. Det är skillnaden mellan att ”domänen pekar dit” och ”adressen är ersatt”.

Så väljer du

• Vill du att en domän ska serveras av en viss server? Använd DNS, en A-, AAAA-, CNAME- eller ALIAS-post.
• Vill du att en gammal adress permanent ska bli en ny, med rätt adress i fältet och bevarat SEO-värde? Använd en 301-redirect. Läs vad en 301-redirect är.
• Vill du bara tillfälligt skicka besökare vidare? Använd en 302. Ofta vill du kombinera: DNS för domänen till en tjänst som i sin tur svarar med rätt redirect.

Det neutrala alternativet

Just det här, att kombinera DNS-pekning med rätt HTTP-redirect utan en egen server, är vad 301.se är tänkt att lösa. Du pekar domänens DNS till tjänsten, och den svarar med den 301 eller 302 du valt. Det är ett alternativ bland flera, och oavsett vilket du väljer är principen densamma: DNS för domänen till en plats, en redirect byter ut adressen.

Risker vid namnserverbyte: e-post och DNSSEC

Ett vanligt sätt att peka om en domän är att byta domänens namnservrar till en ny leverantör. Det flyttar då hela domänens DNS-zon, inte bara en enskild post, och det är där en stor fallgrop ligger. När du byter namnservrar ärver den nya leverantören inte automatiskt de poster som låg hos den gamla. Om din e-post hanteras via MX-poster i den gamla zonen försvinner de i bytet, och inkommande mejl slutar fungera tills du lagt upp samma MX-poster på nytt hos den nya leverantören.

Samma sak gäller säkerhet. Har domänen DNSSEC aktiverat, som signerar DNS-svaren så att de inte kan förfalskas, bryts den kedjan om du byter namnservrar utan att flytta över signeringen ordentligt. I värsta fall blir domänen oåtkomlig tills DNSSEC stängs av eller sätts upp korrekt hos den nya leverantören. Innan du byter namnservrar: gå igenom alla befintliga poster i den gamla zonen, framför allt MX och eventuella TXT-poster för e-postsäkerhet (SPF, DKIM, DMARC), och se till att de återskapas på den nya sidan.

Förbered flytten så att inget går ner

Den säkraste ordningen är att förbereda det nya innan du pekar om, inte tvärtom. Pekar du om först och flyttar innehåll och e-post sedan riskerar du ett glapp där besökare och mejl hamnar hos en server som ännu inte är klar.

1. Lägg upp webbplatsen på den nya servern först, och kontrollera att den fungerar, gärna via en testadress eller genom att tillfälligt redigera din egen hosts-fil.
2. Skapa e-postkontona och samma MX-poster hos den nya leverantören, så att posten kan tas emot direkt när domänen pekas om.
3. Peka om domänen sist, när både webbplats och e-post står redo på andra sidan.

På så sätt rullar trafiken över till en miljö som redan fungerar, i stället för att besökare möter en halvfärdig sajt eller mejl studsar under tiden.

TTL: hur snabbt en ompekning slår igenom

Varje DNS-post har ett TTL-värde (Time To Live) som anger hur länge ett svar får sparas i mellanliggande resolvrar innan de frågar på nytt. Det är därför en ändring inte slår igenom överallt på en gång: så länge en resolver har det gamla svaret kvar inom sin TTL fortsätter den att svara med den gamla adressen.

Praktiskt betyder det att du bör planera framåt. Vet du att en ompekning är på väg, sänk TTL på de berörda posterna i god tid innan flytten, så att det gamla värdet hinner löpa ut runt om i världen. När den lägre TTL:en väl spridits slår själva ändringen igenom snabbt, och du kan höja TTL igen när allt är stabilt. Ett byte av hela namnservern tar typiskt längre tid att få full effekt än en ändring av en enskild post, eftersom det rör domänens delegering högre upp i kedjan.

A-pekning eller 301: en enkel beslutsgång

Eftersom det här är den punkt där flest gör fel, här är frågan att ställa dig: vill du att den gamla adressen ska finnas kvar och synas, eller ska den bytas ut?

• Ska domänen bara nå en viss server och adressen får stå kvar i fältet? Då är en A- eller CNAME-pekning i DNS rätt verktyg. Domänen serveras av den server du pekar mot, och adressen i fältet ändras inte.
• Ska den gamla adressen ersättas av en ny, så att både fältet och sökmotorn flyttas över? Då räcker inte DNS. Du behöver en 301-redirect, som byter ut själva adressen och för över SEO-värdet. Läs vad en 301-redirect är.
• Är det bara ett tillfälligt vidareskick? Använd en 302 i stället för 301, så att den gamla adressen förblir den kanoniska. Skillnaden reder vi ut i 301 mot 302.

Tumregeln: en DNS-pekning säger var domänen ligger, en redirect säger att adressen har bytts ut. Blanda inte ihop dem, och välj utifrån vad du faktiskt vill att besökaren ska se i adressfältet.